Välkommen till Holland

Vet ni..... att vara förälder till ett barn med funktionsvariation och diagnos är oftast väldigt svårt att förklara. Denna dikten fick jag se för första gången när Oliver var ca 4 dagar gammal när vi låg kvar på sjukhuset, och den har hjälpte mig mycket med alla mina rädslor inför vad som skulle komma.

Den förklarar på ett väldigt fint sätt hur det är som förälder till ett barn med fuktionsvariation. De tuffa dagarna kommer fortfarande men jag hanterar det okända på ett annat sätt nu än jag gjorde för sju år sedan.

Eftersom jag fått en del nya följare det senaste kommer jag att köra ett inlägg där jag berättar om mig själv 😊Har ni redan nu någon fråga så skriv en kommentar så svarar jag på frågorna samtidigt i det inlägget.

Håll till godo❤

En dikt av Emily Pearl Kingsley

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”

”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.

Många kramar till er idag ❤

Morgonstund har guld i mun

Godmorgon !

I dag blev det att ligga kvar i sängen 5 minuter efter klockan ringde, min kropp var inte så med i dag. Nu sitter jag dock här iordninggjord för jobbet och morgonkoppen av kaffe smakar lite extra gott. Det är så skönt att kunna njuta av lugnet både här inne när alla andra sover så gott och av lugnet som är utanför då vägen fortfarande gapar tomt på trafik förutom någon enstaka spårvagn.

Efter gårdagens långa dag så ser jag fram emot en kortare dag och jag är lite spänd inför mötet på Oliver skola. Det som är fokus i dag är pedagogerna och resurspersonalen eftersom lokalerna ska renoveras och skolan flyttar precis innan det drar igång till hösten.

Jag hoppas att han ska få bättre chanser till att utvecklas i skolan än vad han haft i förskolan då han ligger väldigt efter i sin språkutveckling och förskolan inte jobbat med det så aktivt som vi skulle ha velat. På skolan har de mer elevanpassat och behövs det en elevassistent per barn så tar de in det och detta ger ju större chans till utveckling i hans lärande. Förutsättningarna för honom i särskolan känns så gigantiskt mycket bättre än de gjort i förskolan då det mest känts som barnpassning de sista 3 terminerna. Men efter mycket kämpande och tragglande med alla utredningar och papper för skolan så är vi äntligen på väg och jag ser just nu ljust på Olivers skoltid och hoppas på ett bra möte idag .

Kram på er och ha en härlig tisdag ❤

Regn Regn Regn

Så deprimerande väder och jag gör allt vad jag kan för att hålla humöret uppe just nu😔 Det är mycket som händer på jobbet som inte är så positivt , här hemma är det lågt och vädret hjälper absolut inte till heller. Det är vid dessa stunderna som jag oftast sitter och reflekterar över mitt liv och vad som är bra och vad jag behöver förändrar för att jag ska kunna må bättre. Förr så tyckte jag bara synd om mig själv och ville att alla andra också skulle tycka synd om mig och gjorde inte något åt det,utan gick ock vankade i all skit tills jag var totalt nerbruten och inte fixade mig ut det själv. Nu ser jag mina problem och försöker lösa dom för att jag ska kunna må bättre. Alla problem är ju inte så lätta att lösa alltid men då får man försöka så gott man kan och försöka hitta en lösning. Ibland är ju lösningen för att må bättre inte det man vill men ett måste för att inte drunkna i allt negativt och för att överleva.

Nä nu är det dags att fixa lite lunch till mina barn då Oliver har hakat upp sig på ordet "mat" sen vi åt frukost och verkar vara hungrig , sen fixa handlingslista , handla och tvätta. Jag ska också försöka mig på att få till en installation av kökslampan över bordet som det inte hänt så mycket med dom sista veckorna.

Kram på er i det tråkiga väder😞💓

Hejdå nyårsraketer

Ja då var detta sista året som vi kommer kunna köpa raketer utan att  ha speciellt tillstånd för det.

Jag är kluven i frågan. Vad tycker du??

Förbudet kommer ju så klart av att minska på skador från raketer vilket jag så klart är för  och jag tycker det är så tråkigt när man ser berusade människor på nyår som knappt kan stå på benen hanterar dessa raketer som kan göra så stor skada.

Vi ska ju inte heller glömma alla djuren som sitter och skakar av rädsla när raketerna exploderar i luften. 

Jag vet ju dessutom av erfarenhet att det också finns många barn som tycker det är väldigt jobbigt när dom exploderar . Vi brukar gå ut och ställa oss utan för vår port för att titta på fyrverkerierna  och  trots att Oliver har hörselkåpor för det höga ljudet så får han panik och blir ledsen så det slutar alltid med att vi får då in och titta genom fönstret.

Vi har ju turen att bo väldigt centralt så dom sista 10 åren så har vi inte lagt pengar på raketer om vi varit i stan eftersom vi kan titta på alla andras raketer genom fönstret och att vi alltid tittar på fyrverkerishowen som GP alltid anordnar kl:17 varje nyår.

foto av : Mathias Röjfors

Men nu till min kluvenhet...... Jag tycker det är ledsamt att de som bor på landsbygden eller bara i utkanten av stan inte får möjlighet att se några fyrverkerier. För mig så förknippar jag nyårsafton med fyrverkerier vid 12-slaget även om det inte skulle vara jättemånga. Jag är ju uppvuxen ute på landet och då kunde man inte se så mycket av grannarnas raketer eftersom avståndet var så långt. Klart att man kanske kan få tillstånd på landet men Sen är ju också frågan hur omfattande utbildningen för att få tillståndet är om folk är villiga att gå den.

Ja förstår absolut syftet med förbudet med tycker ändå att det är lite sorgligt att förlora något som är en stor del av våra nyårstraditioner sen många år tillbaka och det är ju sååå vackert att titta på.

Kram på er!!

Vem är jag ?

Hej på er !

Fick i går en följare på instagram så jag gick in och kolla i hennes blogg och läste lite. Hon höll på att läsa en bok som hon klippt in ett stycke ifrån som gjorde att jag också fick gå tillbaka och tänka.

Boken hette: Låt känslorna visa vägen – Upptäck känslornas förunderliga kraft.

Textstycket som hon skrev var detta

”Du är förmodligen inte medveten om det, men mycket av ditt sätt att reagera på livet idag har sitt ursprung i din mycket tidiga upplevelse av det fysiska livet. Man kan, enkelt uttryckt, säga att du skaffade dig din världsbild mycket tidigt, och eftersom det är lättare att behålla den än att skapa sig en ny, har den egentligen inte förändrats särskilt mycket under åren som gått.” 

”Eftersom attraktionslagen svarar på vibrationerna hos ditt väsen och eftersom din nuvarande vibration har en del aktiva mönster som går långt tillbaka i tiden – är du, på sätt och vis, fortfarande bunden till ditt förflutna.” 

”Istället för att be andra att förändra sitt beteende ligger din kraft i att du själv förändrar din reaktion på deras beteenden. Du har ingen kontroll över vad de gör, men du har fullständig kontroll över hur du väljer att reagera på det.” 

Bara detta textstycke fick mig att gå tillbaka och tänka på VEM E JAG och varför? Detta är absolut inte första gången jag reflekterar över detta men att min världsbild skulle vara satt sen länge och svår att ändra var ett nytt tankesätt.

Flickan ovan(jag) är uppvuxen med en narcissistisk mamma som gärna slagit när jag som barn inte gjort det hon velat och så fick jag höra att det var mitt eget fel för hade jag bara gjort som hon sa så hade hon ju aldrig behövt att slå mig. 

(Här kan du läsa 24 punkter om narcissism och jag har tyvärr varit med om varenda scenarier som beskrivs)

Jag har också fått se missbruk på nära håll och fått erfara och vet hur detta påverkar nära och kära.

Varit mobboffer 7 år av min skolgång.

Såna här saker var då inget man pratade om när jag var barn utan man höll det bakom stängda dörrar.

Fasaden om att man ingick i den tidens samhällsnorm var viktig att upprätthålla och det var tabu att sticka ut på något sätt.

Hur har detta då format mig och skapat min världsbild? 

Självkänsla och självförtroendet är något jag fått jobba med att bygga upp under hela min uppväxt och gör fortfarande då det fortfarande kan vackla.

Jag är väldigt självkritisk i alla jag gör och får ofta prestationsångest då jag  måste göra alltså så bra som jag bara kan.

Jag är en människa som när du för först gången träffar mig är mestadels tyst och läser då av människorna och deras beteenden.Jag analyserar och kalkylerar allt i minsta detalj.Detta var något jag gjort sen jag var ung för att minimera att utsätta mig själv för någon som helst skada(psykiskt eller fysiskt).

Jag har alltid varit säker på hur jag inte velat vara som förälder men med en världsbild som är formad sen mina barnsben så måste jag jobba på mitt föräldraskap varje dag, vilket i sin tur gör att självkänslan kan vackla i bland när man hamnar där man egentligen inte vill vara som förälder och blir som man lovat sig själv att inte bli.

När vi fick Oliver så förändrades min världsbild.

I min gamla världsbild så var ju han något som man inte pratade om offentligt.

I min gamla världsbild så var han ju en diagnos, något som man låtsas inte finns. Pratar man inte om det så finns det ju inte.

När jag satt på sjukhuset med denna lilla krabat svävandes mellan liv och död så rusade många tankar genom huvudet och självbilden hade på väldigt få dagar ändrats då jag med hjälp och kärlek från massor av främlingar fick ett helt annat perspektiv än tidigare. Hur kan man ha en världsbild där man inte kan älska sitt barn för den den är? eller att inte prata om såna saker som behöver föras fram i ljuset för att en förändring ska kunna ske? Klart jag gör allt för mina barn!!

 Vår start på vår nuvarande äventyr som familj med det lilla extra kan du läsa om här om du vill.

Ja även om min världsbild har förändrat och jag ser vissa saker väldigt annorlunda så har ju ändå hela min uppväxt präglat hur jag ser på världen och människorna i den och mitt sätt att vara. Jag kan inte förändra hur andra människor beter sig men jag kan välja hur jag själv reagerar på beteendet. 

Jag är en väldigt känslosam person och när jag reagera på något så gör jag det oftast starkt ,blir jag riktigt glad så syns det och blir jag riktigt förbannad och arg så hörs det.

Detta kan jag välja att dölja beroende på vem jag är med,och att välja hur jag ska reagera på någon annans beteende kan vara svår många gånger då jag är känslomänniska men jag jobbat på det mer eller mindre varje dag. 

Jag är idag väldigt öppen med hur jag växt upp och många i min närhet uppskattar det säkert inte men jag har lärt mig att man kan inte vara älskad av alla och detta försöker jag inte heller att bli längre. Utan kan jag inspirera någon eller bara hjälpa någon att komma vidare så är jag så glad.

Vi har alla bra och dåliga sidor att jobba med och det jag tycker är allra viktigast är att man är öppen nog att kunna se dom sidorna och jobbat med dom för att kunna utveckla dig själv till en bättre människa.

Jag kommer gå till biblioteket och leta efter den boken😉

Kram på er i värmen!💓💓

Söndag är vilodag?

Hej på er!

I dag är det regnigt värre i Göteborg men det är behövligt efter nästan hela maj månad i ständig hetta.

Tycker det kan vara mysigt att ha fönstret öppen och höra hur regnet slår mot fönserbläcket och man känner doften av sommarregn.

Vi har tagit det rätt lugnt nu dom senaste 5 veckorna utan allt för mycket aktiviteter för långt bort från vårt hem eftersom det blir buss och spårvagn vi måste ta i så fall. Oliver har väldigt svårt för höga ljud och har får en aning panik när det börjar vibrera och vränga i bussarna och spårvagnarna. Vi är ju dessutom hemmamänniskor som trivs att bara vara hemma och slappa och göra lite som vi vill.

Jag anser att det är nyttigt att ibland bara ta det lugnt och lära sig att bara vara. 

I dag laddar dessutom Alicia för Bowlingskola som börjar i morgon och vara i fyra dagar.

Göteborgs stad gör en satsning och samarbetar med företag runtom i Göteborg och har anordnat olika aktiviteter för barn i  alla skolåldrar  som är kostnadsfritt och detta är en av dom aktiviteterna.

Samtidigt som Alicia laddar för bowling så laddar jag och räknar ner dagarna för när Oliver ska ta sitt gips. Ja eftersom han fick vattenkopporna dagen innan han skulle ta sitt gips så har vi fått vänta 2 veckor extra så nu är vi rätt trötta på det. Jag funderar ju mycket på hur det väl kommer bli när vi tar av gipset...... Kommer han orka stödja 

något på benen? kommer han kunna gå? Ska han rehabiliteras  helt innan har går tillbaka till förskolan? Ska vi ha kvar rullstolen tills han kan gå? Ja också vidare! Frågorna är många och vi vet ju inget om hur det kommer bli.

Man är ju dessutom orolig att man inte ska klara månaden ekonomiskt för försäkringskassan har gett avslag på att vi båda är hemma fast vi har läkarintyg.

Enligt försäkringskassan får vi inte lov att "vårda" honom hemma båda två utan det skulle stå i intyget att det var en "behandling".

Så klart så har läkare och sköterskor bistått med nytt intyg men inget är godkänt än av försäkringskassan så vi vet ju inte. 

Jag är en planeringsmänniska och vill ha struktur och rutiner på tillvaron och jag vet också att många gånger behöver mina barn det också för att vara trygga. Men har vi inte planerat någon aktivitet och bara är hemma så har vi bara några dagsrutiner som följs sen får man sysselsätta sig med vad man vill.

Hur gör nu? Har ni ständigt inplanerat aktiviteter varje stund som ni har ledigt?

Jag tycker att det är viktigt för mina barn att lära sig att leka själv och hitta på saker att göra själv.

Det finns en del barn som inte kan leka själv, barn som ska bli underhållna eller att det ska göra saker och olika aktiviteter hela tiden för att de ska vara nöjda och så funkar ju inte livet alltid.

Det är som ett ordspråk jag hört "Om man alltid har roligt så märker man inte att man har roligt...... Därför måste man också ha tråkigt ibland"

Tror nog att man lär sig uppskatta allt det roligt mer om man har tråkigt i bland.

Nu får vi se om jag kan få till ett litet söndagsträningspass.

Kram på er!!

Godis vs snacks

Hej på er!!

Sen jag började på kostplan så har jag blivit mer medveten om hur mycket och vad jag stoppar i mig . Alla har vi kanske någon  last av onyttigheter eller att man kanske inte vet vad och hur man ska göra för att kolla näringsinehåll i maten man äter. Jag tänkte nu ta upp en sak som jag vet många har och det är vad som brukar komma fram på helgen😉

Vad väljer du helst till fredagsmys och lördagsgodis? 

Enligt jordbruksverket så äter vi bara i sverige ca 16 kg godis per person om åren!! Det låter för mig som en helt sjuk siffra men då säkert helt korrekt när jag tänker på mitt eget godisätande en lördag för inte allt för längesen😨

Att ha en godisskål framför näsan så tog jag bit för bit och till sist så hade jag stoppat i mig en mängd godis utan att tänka på hur många och utan att ha en aning om mitt kaloriintag.

Jag har alltid varit en snackälskare och gillat chips har därför börjat gå tillbaka till det och äter endast lite godis om jag nu ska unna mig. Varför undrar du kanske?

Det är egentligen väldigt enkelt. Snackspåsen har alltid en innehållsförteckningen medans alla olika sorters lösgodis oftast inte har det. 

10 godisbitar kan ju då innehålla lika mycket som 300g snack!!

På en påse står det alltid kalori/ 100g och jag vet då Hur mycket jag stoppat i mig.

Kontroll på intag av kalorier är väldigt väsentligt för att hålla sin vikt.

Jag ska ju också tillägga att det egentligen är många andra saker att ha i åtanke än bara kaloriinehåll i olika livsmedel så som palmolja och annat som förstör för natur och påverkar din kropp. Vi måste alla göra ett val och ska man gå ner i vikt och inte kan avstå helt från sina laster så är Kaloriintaget det allra viktigaste att tänka på i mitt tycke, men sen kan man ju så klart göra aktiva val att välja  som jag exempelvis gör  och väljer Esterella när jag väljer chips eftersom de valt att ta bort palmolja i all sin tillverkning av chips.

Om man ska göra en livsförändring så kan man inte ändra på allt på samma gång för då blir det med största sannolikhet bara pannkaka av det och man trillar tillbaka i gamla mönster. 

Men om man väljer att lägga fokus på en eller 2 saker så är chansen större att du lyckas.

Hur väljer du och varför ?

Hämta energi...

I dag är jag hemma med prinsen för att han ska få bli frisk och för att inte utsätta honom för några andra smittor innan operationen.

Jag medger att jag tycker detta är jättetufft då jag ska utsätta min lilla älskling för något som han med största förmodan inte kommer att fullständigt förstå.

  

Det gör jätteont i mig och jag har tusen tankar i huvudet. Jag tycker också så synd om Alicia som får stå över massor nu när vi har så stort fokus på Oliver. Hur ska vi kunna ge Alicia mer trygghet då hon gråter av oro för sin lillebror? Hennes tankar snurrar ju också och denna tiden påverkar ju inte bara Oliver, utan så gott som hela familjen oroar sig i detta nu.  

Tankar snurrar hur vi ska kunna göra allt så bra som möjligt för dom båda under denna sommaren. Oliver kommer vara sängliggande och Alicia kommer få ett sommarlov som spenderas hemma utan att vi kan åka iväg hela familjen och göra något.

Jag är en känslosam person och reflekterar och procecerar massor hela tiden nu. Jag går tillbaka till hur jag tog mig igenom saker som barn,jag sluter mig och analyserar och kalkylerar risker och försöker förbereda mig psykiskt för att orka. Jag försöker ha mina barn och människor som ger energi runt mig och inte människor som vänder kappan efter vinden  och är energitjuvar. 

Nu hoppas jag att vi alla får en trevlig helg och fint vårväder i helgen.

Kram på er!!

Välkommen till Holland

Vilken härlig morgon! Jag har fått på tok för lite sömn i natt och var egentligen inte så jätteroad av att gå upp när Oliver deklarerade minst 72 gånger att jag skulle gå upp men nu så har jag fått lite kaffe och ska strax äta lite go frukost med min lilla goding och starta dagen. Jag går ofta och reflekterar över mitt liv och var jag kommit och var jag vill fortsätta och dom senaste 6 åren har varit helt fantastiska samtidigt som det varit dom mest krävande i hela.Jag tänker dela med mig av en dikt som jag tycker är väldigt fin. Den speglar också min resa in i en annorlunda värld som började för mer än 6 år sen när Oliver kom. Har man inte varit med om det själv så kan man inte förstå men denna dikten beskriver på ett väldigt bra sätt.

Välkommen till Holland

En dikt av Emily Pearl Kingsley

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”

”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbaramed Holland.

Mental träning

Hej på er !

Nu har vi börjat med kostprogrammet där det ingår mentalträning och det har gått några veckor.

Ända sen jag var liten så har jag fått jobba mentalt med att det bara är jag som kan styra min egen lycka. Det har inte varit så lätt eftersom att man som barn har någon annan som ansvarar och bestämmer över en. Jag tog därför också beslutet att flytta hem till min mormor när jag började gymnasiet. Jag flyttade under mitt sista år i gymnasiet till min storebror . När jag var 17 år så stod jag på egna ben med heltidsjobb och lägenhet och klarade mig själv och det var mitt avstamp för självständighet. Det var också då jag började bygga upp min självkänsla  och självförtroende som inte fanns alls då. Jag har lärt mig den hårda vägen vem jag är och har också tagit till mig många kunskaper som höjde mitt självförtroende genom åren.Den sista boosten för mitt självförtroende var att gå min utbildning till förskollärare. 

I den mentala träningen som vi har i detta programmet så får vi olika verktyg för hur vi ska tänka för att kunna nå de mål som vi vill nå inom kost och träningen vi satt upp. Jag har satt upp en målkarta på mitt slutliga mål och vilka känslor jag vill få ut när jag når mitt mål. Jag har då också satt upp delmål  för hur jag ska ta mig till det slutliga målet. Detta är då för att man lättare ska kunna tänka och se sin utveckling och då också kunna ge sig själv en push att fortsätta mot sina mål. Denna kartan är föränderlig och ändras när jag når ett mål eller när jag ser att  ett mål inte är det jag trodde det skulle vara.

Jag brukar för det mesta få gjort det jag tar mig för men detta tyckte jag gjorde så mycket för att jag skulle kunna tänka på detta varje dag , just vart jag vill komma och verkligen hålla fokus på mina mål. En sån målkarta har jag också tagit fram för mitt liv och inte bara träningen. Jag har den uppe huvudet och tänker på mina mål varje dag och mina mindre mål för att komma till det stora målet.

Vad är då det stora målet på min livskarta??? JO det är ju egentligen självklart ..... att få vara lycklig och må bra, resten av livet. Denna kartan förändras ju också hela tiden då alla små delmål inte alltid leder till just lycka och då får man tänka om. 

Dina val i din vardag avgör ju hur din framtid blir och det är ju avgörande för om du blir lycklig eller inte blir du inte lycklig då måste du göra en ändring för att söka efter lyckan igen . 

Mental träning till lycka ;)

Många kramar och God natt på er alla fina läsare.

Självreflektion

Hej på är alla vänner!

Fredag  i dag och nu helg igen, det känns skönt .Denna veckan har varit mycket självreflektion för mig och eftertankat till varför man är som man är  och hur ens liv blivit och hur man vill att det ska bli och vilka förändringar man behöver göra för att komma till till sitt mål.

Kanske fler än jag som gör så?

Jag satt nämligen för ett tag sen och pratade med mina kollegor när en sa till mig att "Linda , du är en väldigt stark Kvinna och förstod inte hur jag klarat allt jag gått igenom och då har vi ändå inte pratat något speciellt om mitt liv och detta har fått mig att tänka. Är jag verkligen stark? Varför är jag det? ja frågorna är många men något jag verkligen vet är att allt jag gått igenom i mitt liv även allt negativt har format mig till den människan jag är i dag.

Allt i från flera olika beroende som exempelvis alkoholism hos människor i min närhet till att få stryk och att växa upp med en förälder som är narcissist har format mig som människa och gett mig egenskaper som jag nog annars inte haft.Jag har blivit en rätt bra människokännare och läser folk rätt bra. Jag har blivit en riskbedömare i det mesta jag gör. Jag är en människa som gärna vill ha kontroll i de flesta situationer vilket kanske inte alltid är bra.

Allt är ju inte positivt så klart och jag kan alltid bli en bättre människa  men jag ser både mina styrkor och mina brister viket gör att jag kan jobba med min egen förändring.Jag gör allt för att mina barn inte ska få uppleva den skit som jag fått uppleva.

Tänk att du är ett barn och känner stor kärlek till någon som gör allt för att kuva dig och ingen som står upp för dig!! som barn blir man nerslagen rätt snabb och man kanske har svårt att hitta sig själv.

Så gott som hela min uppväxt har jag försökt lära mig leva och hantera mitt liv utifrån ett specifikt beteende från någon i min närhet. Detta beteendet kan du läsa om här. Sidan skulle kunna vara skriven av mig , om beteenden i min uppväxt,skriven som den är tagen ur mitt liv undre min uppväxt och också en del av mitt vuxna liv.
Detta har get mig så mycket självkännedom om varför jag gör vissa saker, jag har också slutat att anklaga mig själv för många saker som jag nu vet inte varit mitt "fel" , jag förstår i dag varför jag har den relationen till mina syskon som jag har och jag ser också mina utvecklingsområden vad jag måste försöka ändra på.

Det som är tufft i uppväxten är att man lär sig  hur man ska överleva.

Jag blir rädd när jag ser flera tecken av beteendet hos människor i min närhet för jag vet hur detta beteende påverkade mig som barn och detta är inte något jag önskar någon.

Jag har haft turen att ha flera människor i mitt liv som, försökt guida mig rätt och  visat att jag duger precis som jag är. Jag kan vara dålig på att visa det för dom tillräckligt ofta och detta är ett av mina problem jag måste bli bättre på.
Man kan alltid påverka och förändra sig själv så länge man är medveten om sina brister, jag väljer att inte se mig som ett offer i detta( även om jag inte kan förlåta detta beteende i min uppväxt) utan ser istället hur stark jag blivit som människa.


Önskar er en trevlig helg och Kram på er!!

En dans på röda rosor

Då var det söndag och en ny arbetsvecka nalkas igen. Livsrutiner som bara finns där och familjelivet som bara rulla på liksom. Är det alltid bra då? Nä långt ifrån!! 

Har haft så många som sagt till mig att" så mysigt att ha någon , som man delar allt och så slipper man vara ensam, då är allting bra"...... 

Att tror att allt är perfekt bara för man är två och att man alltid är sams är lite naivt att tro.

Finns säker de som bråkat mindre än vad jag och Mathias har gjort men att man aldrig skulle vara oense och ha konflikter än omöjligt.

http://www.fotografensaxin.se/

Ska jag se utfrån oss så är jag och Mathias två väldigt olika människor med olika bakgrunder och erfarenheter med oss från vår barndom och detta gör också att vi kan se väldigt olika på många saker. Vi har också haft problem med att kunna kommunicera på ett sätt där vi båda har brustit i att få fram våra budskap till varandra och brustit i att lyssna på varandra.  Jag har hört från en del som gått skilda vägar att detta varit ett problem för dom också i deras förhållande och att deras tid som bara vuxna utan barn med varandra har varit obefintlig, de har ansett att  då inte vårdat sitt förhållande och detta har gjort att de gått skilda vägar.

http://www.fotografensaxin.se/

http://www.reallifephoto.se/

Att få ett äktenskap att fungera är att ge och ta och lära sig att respektera och acceptera varandras olikheter. 

Vi har haft ordentliga kriser där vi varit på väg att kasta in handduken,men jobbar på vårt äktenskap varje dag för att vi vill få det att fungera. Med rätt verktyg att ta till för att hantera konflikter och man är medveten om sina egna brister så har det blivit så mycket lättare att se till själva problemet och inte anklaga varandra  så som vi så ofta gjorde förrut.

Vi vårdar vårt förhållande på ett helt annat sätt nu än förut men det är ändå en ständig kamp för att inte trilla i gamla dåliga mönster. Vi utvecklas ständigt. 

http://www.fotografensaxin.se/

Livet är en dans på röda rosor , men man ska då inte glömma att rosor har taggar som man sticker sig på då och då.

Bilderna i detta inlägget är från min och Mathias bröllopsdag, och tagna av våra fantastiska fotografer Tord Saxin och Jan Oscarsson. Detta var en av dom bästa dagarna i mitt liv!!

Så mycket gemenskap, glädje och kärlek under hela den dagen med alla dom som betyder mest för oss, när den dagen återspeglas i vårt dagliga förhållandet så tror jag att vi har ett förhållande som är 100% rätt för oss.

Nu är det dags att dra till gymmet och träna lite armar och rygg så hej på er så hörs vi senare

farväl år 2017 och välkommen 2018

Nu när år 2017 snart är till enda , känner jag mig så tacksam för vad detta året har gett mig.

Jag har fått ännu ett år med mina fantastiska barn som prövar mitt tålamod och min styrka att hålla mig kvar  som den mamma jag vill vara åt mina barn. 
Detta har varit året vi tagit det stora beslutet att sätta vår älskade Oliver i skolan som sexåring och påbörjat en stor utredning inför  att detta ska kunna ske.
Jag har fått insikt och Vetskap om varför en människa har bettet sig på ett specifikt sätt genom hela min uppväxt , jag har också slagit bort känslan att försöka vara till lags eftersom hoppet om att bli älskad villkorslöst funnits in i det sista. Jag har nu äntligen förstått att denna människa älskar bara sig själv och att min kärlek till denna människa försvann för många år sen efter att konstant bli sårad.  
Min 3,5-åriga resa igenom universitetets värld tog sitt slut efter mycket slit med en examen och legitimation som bevis och en ny resa inom förskolläraryrket har börjat med nya fina kollegor.
Ett år till med mannen som ger mig gråa hår och som jag bråkar med och blir sams med som ger mig förhoppningen att bli gamla tillsamman.  Något väldigt viktigt som vi har negligerat och har haft svårt att få till på grund av att vi inte har så mycket släkt i Göteborg som kan avlasta är ensamtiden som vuxna människor utan barn. För att vi ska kunna fungera som familj måste vi kunna fungera som individer och ge tid och kärlek till varandra också.

Detta var också  året då jag tog tag i min träning på allvar då jag inte alls trivdes i min kropp. Några kilo lättare i kroppshydda och vetskapen om att jag kan om jag bara vill i träning  har 2017 också gett...

Nästa år satsar jag på ett ännu bättre åt med yterligare mål inom träning och hälsa, familjelivet och min nya karriär som förskollärare.

LEV I nuet För du lever bara en gång och livet går inte i repris!!!! 
Njut av nära och kära och lägg energin på de som du älskar och bryr dig om för dom finns inte för evigt !!

Nu känner jag mig lite ivrig att avsluta detta kapitel av mitt liv och få börja ett nytt spännande år med nya utmaningar och .

Erfarenhet genomsyrar tanken.....

Hej på er!!

Ja efter många tankar och funderingar under dagen så kan jag inte annat än hålla med om denna text!

Att vissa egoistiska människor låtsas som barnen kommer först för att sen manipulera dom för egen vinning tycker jag är för jävligt. Dessa föräldrar intalar sig att "jag älskar mitt barn" men då gör inte så mot sina barn. Dessa människor skulle inte få bli föräldrar!

Dessa barnen har inte valt att få komma till världen  och förtjäna två föräldrar som finns där för dem.

Kram på er!!

Kvällstankar

Gokväll på er!

Lite tankar så här på kvällskvisten när jag tittat på Heja Sverige som började på tv4 i dag.

Tv4 följer människor som ska vara med i special olympics för Sverige.

 När jag satt och titta på detta så fick jag en så varm känsla och tårar i ögonen. 

Rädslan för alla hemska människor som är elaka , stirrar och som tycker att denna fantastiska prins som jag fått äran att vara mamma till  är av lägre stående rang på "människoskalan" för att han har en diagnos och ett funktionshinder försvinner ur tankarna för en liten stund . 

Sån värme och glädje dom visade var så härligt att se och att dom var bland människor som verkligen ser dom för de dom är, Fantastiska människor!!!! 

Vår prins kom till världen och fick börja med att kämpa för sitt liv, nu fortsätter jag och Mathias att kämpa för att han ska kunna få ett  liv som är lika värdigt  precis som alla andra barn och människor har rätt till.

En mammas önskan (för dom flesta skulle jag tro) är väl att ens barn ska få vara friskt och må bra  ha vänner och inte vara utsatt för några hemskheter på något sätt!

Detta önskar jag  båda mina barn och bonusdotter men för Oliver är ju inte detta en självklarhet i vårat samhälle i dag tyvärr.

Vi som föräldrar till barn med funktionshinder behöver tyvärr oftast slåss för att våra barn ska få det dom har rätt till enligt lag. Vi måste slåss mot alla fördomar som finns i vårt samhälle för man får absolut inte sticka ut utanför normen och vara annorlunda. 

Denna fantastiska pojke har fått oss att se livet från ett helt annat perspektiv än tidigare.

 Ja livet är jobbigt så in i helvete varje dag och man kämpar, men det är inte  han som är jobbig utan allt runt om i samhället och all byråkrati som tar så mycket energi från en.

  Oliver har två systrar som han har ofantlig kärlek till och dom till honom och jag är glad att han har äldre syskon som kan vägleda honom genom livet. 

Hans liv består av många uppförsbackar och vi tar oss upp för dom med massor av kärlek och massor av beslutsamhet.

 Dom dagar jag bryter ihop för att orken att kämpa är slut så tittar jag in i hans klara blå  ögon och lågan tänds igen.

Jag älskar min son och skulle aldrig vilja ta bort hans diagnos för det gör honom till den han är men jag skulle vilja göra vårt samhälle lite mjukare.

Han är en människa och han heter Oliver han är inte sin diagnos

Mina barn är det finaste jag gjort och är så fruktansvärt stolt att 

dom är mina.

Kram på er!!

Betydelse av julen?

Vad har julen för betydelse för er?

Julen för mig när jag var riktigt liten var jättemysig när man var hemma hos kusinerna och halva släkten var med och fira och man fick träffa tomten och bara må gott av julen som jag tycker man ska göra som barn.

Sen blev man äldre och julen firades inte längre med kusinerna och julens betydelse ändrades och julens glada stämning försvann.

Jag tycker det är så mysigt att göra julgodis och baka till julen och se Alicia vara nöjd och spänd över julen. Jag tycker också är roligt att förbereda med julklappar och köpa sånt som jag tror barnen blir glada för och önskar sig. Det är förvisso inga dyra klappar eller för 1000-tals kronor men ändå klappar som jag tror blir uppskattade och som barnen inte vet vad det är.

Mina jular dom sista 20 åren innan jag själv fick barn har varit utformade så att allt har kretsat kring själva julafton och  runt maten, kalle och att öppna 

julklapparna sen har julafton varit över för dom man firat med .

I år ska vi fira julafton i Skåne hos mina föräldrar med mina syskon.

Min syster lovade att hon skulle fixa så att tomten kommer dit vilket han inte gjort om hon inte ordnat med det. Barnen får allså träffa tomten i år också :)

När vi åker till skåne bor vi alltid hos min moster och hela familjen bara trivs så gott när vi är där,

vi åker ner dagen innan jul och traditionen dagen innan julafton så samlas hela deras familj och då ska det tillläggas att "barnen" i familjen är över 25 år och  bara myser med att slå in dom sista julklapparna , man dricker glögg tittar kanske på bingolottos uppesittarkväll, spelar familjespel osv.

Hela huset är fyllt av julmys och massor av kärlek. 

Detta är verkligen något som jag vill att Alicia får uppleva och tar till sig om julen för julen handlar inte om att man ska sitta och räkna sina julklappar och gnälla över att den bara fick 28 julklappar medans någon annan fått fler och strunta i vad som är i dom utan

Att kunna mysa med familjen och vara glad  och kunna glädjas över allt runt julafton  inte bara klapparna.
Jag kan ju stolt säga att Alicia inte är otacksam för det hon får och hon får heller inga mängder julklappar men jag har tyvärr upplevt sånt beteende hos andras barn och vill inte att mina barn ska bli så.

Ja jag längtar tills vi ska åka ner så jag kan få suga i mig av julstämningen och all kärlek .

Kram till er!

Välja bort ett liv

Jag blir så ledsen och förstår inte riktigt!

Denna strävan att kunna välja bort ett barn som avviker från samhällets normer....
Alla är så upprörda över SD:s starka framgång men ändå vill tydligen de flesta blivande föräldrar kunna välja bort ett annorlunda barn.
Känns som lite dubbelmoral!!
Att man ska välja vilket barn som är värdigt att få leva eller tas bort för att de har en kromosom extra,att ett barn med DS inte lever ett värdigt liv!?!
Vem är det som avgör om ett liv är värdigt eller inte ??

Vill vi ha mångfald och lika människovärde eller inte !?!

Debattartikel:Ny metod för gravida innebär farlig utveckling

Känns dessutom som en riktig käftsmäll varje gång, att ett barn som mitt som är så fantastisk precis som han är rent krasst är så oönskat av samhället och bland blivande föräldrar att man vill gråta.

Det finns så många människor som kämpar med att kunna få barn men som inte kan.
Att få ett barn är en gåva med antingen 46 eller 47 kromosomer!!

Om samhället satsade på att informera blivande föräldrar lite bättre istället för att bara prata om RISKER utan att istället prata sannolikheter och informerar neutralt om DS i stället för att bara prata negativt hade det inte varit en större sannolikhet att blivande föräldrar inte väljer bort ett barn bara för det har DS!?!

Kram på er!!

Tankedag och reflektioner.......

Hallo i stugan !

Ja jag fick lust att skriva lite i dag.... Jag har ju inskolning för Alicia nu i veckan så jag är ju hemma när hon och är på förskolan, vilket förvisso är skönt för att hinna göra saker men det ger tid för reflektioner och andra tankar oxå eftersom jag inte börjat skolan ännu.

Igår hade jag en "tankedag" när jag gick igenom hela mitt liv vad jag gått igenom både bra saker och mindre roliga och detta har gjort mig till den personen som jag stolt kan säga att jag är i dag . Allt dåligt för ju något gott med sig  sägs det ju :)
Att vara mobbad i skolan från 3 klass ända upp genom högstadiet,att bli slagen ,sparkad på och hånad och retad. Bli slagen med mattpisken och ringa socialen för att sen inte bli trodd av myndigheten när mötet var över pga att den vuxne manipulerar människor och såg till att det var synd om denna att ha så jobbiga och hemska barn. Att förlora min morfar vid 15 års ålder som betydde så väldigt mycket för mig .Att leva med missbrukare och ständigt undra hur dagen ska se ut om man ens kan ha ett samtal utan att få ett slag eller skällsord kasta i ansiktet. Att flytta hemifrån vid 17 års ålder och fixa jobb och klara mig själv.  Dessa är bara några händelser och hinder jag tagit mig genom under mina ungdomsår och ja det har varit smärtsamt med många tårar men jag klagar inte nu för jag har verkligen lärt mig av alla dessa händelser.
Jag bor i dag 30 mil från nästa alla jag håller kära ,har fått en son med ett funktionshinder.... Ja bara detta gör hela vardagen till en stor utmaning att få ihop familjepusslet. Jag ska vara totalt ärlig när jag säger att jag grät mig till sömns på sjukhuset och undrade hur jag någonsin skulle fixa att vara mamma till ett barn med ett funktionshinder. Skulle jag behöva leva med att ha honom hemma tills han blev gammal och inte få chans att
leva mitt eget liv med barn som var utflugna och självständiga? Skulle jag  behöva se mitt barn gå igenom alla känslor för att bli utesluten och mobbad?  Jag tror att all skit jag gått igenom har stärkt mig och gjort att jag kommer kunna ta mig igenom min vardag och mitt liv som en "funkismamma" och kunna guida mina barn till att bli "bra" vuxna så småningom.
Jaaa  det är skitjobbigt och ett rent helvete i bland men då får jag en dag när jag bara bryter ihop och mår skit  så samlar jag nya krafter och morgondagen så kör jag på igen.Jag gör ju så klart allt för mina barn.
Jag tror också att ha gått igenom så mycket gör att jag lärt mig uppskatta dom små sakerna.
Jag kan i dag säga att jag är Fru och tvåbarnsmor till två fantastiska barn ,"funkismamma" med allt vad det innebär,vilket är väldigt annorlunda mot att ha ett normalstört barn(för att förklara för er som tror att det inte skulle vara någon större skillnad) Heltidsstuderande vid Göteborgs universitet .Jag  är lyckligt lottad!!

 Det är jag och min man mot resten av världen ;)

Klart att jag önskar att jag fick avlastning så jag och Mathias fick ensamtid utan barnen mer än en gång per år . Att vi hade större umgängeskrets så jag slapp sitta själv så mycket, jag är ju van vid en stor släkt och träffa mina när ofta när jag bodde i Skåne(som jag saknar väldigt mycket varje dag). Men verkligheten ser ju ut som det gör och vi kan ju inte göra annat än att försöka ändra den så det blir som vi vill.

Ja det blev ett långt inlägg i dag men jag behövde få skriva av mig lite .

Kram på er denna kalla höstiga Torsdag och ta vara på varandra.

Fånga dagen!!

En dikt.

Hej på er!

Jag måste få dela denna underbara dikt som beskriver  våra känslor
om hur det är att få ett barn med ett funktionshinder och  i vårt fall DS.

En dikt av Emily Pearl Kingsley

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”

”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.

Det är fruktansvärt jobbigt med allt i bland men jag hade i dag inte önskat mig någon annan än den underbara person vår lilla prins är i dag.

Kram på er!