Självreflektion

Hej på är alla vänner!

Fredag  i dag och nu helg igen, det känns skönt .Denna veckan har varit mycket självreflektion för mig och eftertankat till varför man är som man är  och hur ens liv blivit och hur man vill att det ska bli och vilka förändringar man behöver göra för att komma till till sitt mål.

Kanske fler än jag som gör så?

Jag satt nämligen för ett tag sen och pratade med mina kollegor när en sa till mig att "Linda , du är en väldigt stark Kvinna och förstod inte hur jag klarat allt jag gått igenom och då har vi ändå inte pratat något speciellt om mitt liv och detta har fått mig att tänka. Är jag verkligen stark? Varför är jag det? ja frågorna är många men något jag verkligen vet är att allt jag gått igenom i mitt liv även allt negativt har format mig till den människan jag är i dag.

Allt i från flera olika beroende som exempelvis alkoholism hos människor i min närhet till att få stryk och att växa upp med en förälder som är narcissist har format mig som människa och gett mig egenskaper som jag nog annars inte haft.Jag har blivit en rätt bra människokännare och läser folk rätt bra. Jag har blivit en riskbedömare i det mesta jag gör. Jag är en människa som gärna vill ha kontroll i de flesta situationer vilket kanske inte alltid är bra.

Allt är ju inte positivt så klart och jag kan alltid bli en bättre människa  men jag ser både mina styrkor och mina brister viket gör att jag kan jobba med min egen förändring.Jag gör allt för att mina barn inte ska få uppleva den skit som jag fått uppleva.

Tänk att du är ett barn och känner stor kärlek till någon som gör allt för att kuva dig och ingen som står upp för dig!! som barn blir man nerslagen rätt snabb och man kanske har svårt att hitta sig själv.

Så gott som hela min uppväxt har jag försökt lära mig leva och hantera mitt liv utifrån ett specifikt beteende från någon i min närhet. Detta beteendet kan du läsa om här. Sidan skulle kunna vara skriven av mig , om beteenden i min uppväxt,skriven som den är tagen ur mitt liv undre min uppväxt och också en del av mitt vuxna liv.
Detta har get mig så mycket självkännedom om varför jag gör vissa saker, jag har också slutat att anklaga mig själv för många saker som jag nu vet inte varit mitt "fel" , jag förstår i dag varför jag har den relationen till mina syskon som jag har och jag ser också mina utvecklingsområden vad jag måste försöka ändra på.

Det som är tufft i uppväxten är att man lär sig  hur man ska överleva.

Jag blir rädd när jag ser flera tecken av beteendet hos människor i min närhet för jag vet hur detta beteende påverkade mig som barn och detta är inte något jag önskar någon.

Jag har haft turen att ha flera människor i mitt liv som, försökt guida mig rätt och  visat att jag duger precis som jag är. Jag kan vara dålig på att visa det för dom tillräckligt ofta och detta är ett av mina problem jag måste bli bättre på.
Man kan alltid påverka och förändra sig själv så länge man är medveten om sina brister, jag väljer att inte se mig som ett offer i detta( även om jag inte kan förlåta detta beteende i min uppväxt) utan ser istället hur stark jag blivit som människa.


Önskar er en trevlig helg och Kram på er!!