Vem är jag ?

Hej på er !

Fick i går en följare på instagram så jag gick in och kolla i hennes blogg och läste lite. Hon höll på att läsa en bok som hon klippt in ett stycke ifrån som gjorde att jag också fick gå tillbaka och tänka.

Boken hette: Låt känslorna visa vägen – Upptäck känslornas förunderliga kraft.

Textstycket som hon skrev var detta

”Du är förmodligen inte medveten om det, men mycket av ditt sätt att reagera på livet idag har sitt ursprung i din mycket tidiga upplevelse av det fysiska livet. Man kan, enkelt uttryckt, säga att du skaffade dig din världsbild mycket tidigt, och eftersom det är lättare att behålla den än att skapa sig en ny, har den egentligen inte förändrats särskilt mycket under åren som gått.” 

”Eftersom attraktionslagen svarar på vibrationerna hos ditt väsen och eftersom din nuvarande vibration har en del aktiva mönster som går långt tillbaka i tiden – är du, på sätt och vis, fortfarande bunden till ditt förflutna.” 

”Istället för att be andra att förändra sitt beteende ligger din kraft i att du själv förändrar din reaktion på deras beteenden. Du har ingen kontroll över vad de gör, men du har fullständig kontroll över hur du väljer att reagera på det.” 

Bara detta textstycke fick mig att gå tillbaka och tänka på VEM E JAG och varför? Detta är absolut inte första gången jag reflekterar över detta men att min världsbild skulle vara satt sen länge och svår att ändra var ett nytt tankesätt.

Flickan ovan(jag) är uppvuxen med en narcissistisk mamma som gärna slagit när jag som barn inte gjort det hon velat och så fick jag höra att det var mitt eget fel för hade jag bara gjort som hon sa så hade hon ju aldrig behövt att slå mig. 

(Här kan du läsa 24 punkter om narcissism och jag har tyvärr varit med om varenda scenarier som beskrivs)

Jag har också fått se missbruk på nära håll och fått erfara och vet hur detta påverkar nära och kära.

Varit mobboffer 7 år av min skolgång.

Såna här saker var då inget man pratade om när jag var barn utan man höll det bakom stängda dörrar.

Fasaden om att man ingick i den tidens samhällsnorm var viktig att upprätthålla och det var tabu att sticka ut på något sätt.

Hur har detta då format mig och skapat min världsbild? 

Självkänsla och självförtroendet är något jag fått jobba med att bygga upp under hela min uppväxt och gör fortfarande då det fortfarande kan vackla.

Jag är väldigt självkritisk i alla jag gör och får ofta prestationsångest då jag  måste göra alltså så bra som jag bara kan.

Jag är en människa som när du för först gången träffar mig är mestadels tyst och läser då av människorna och deras beteenden.Jag analyserar och kalkylerar allt i minsta detalj.Detta var något jag gjort sen jag var ung för att minimera att utsätta mig själv för någon som helst skada(psykiskt eller fysiskt).

Jag har alltid varit säker på hur jag inte velat vara som förälder men med en världsbild som är formad sen mina barnsben så måste jag jobba på mitt föräldraskap varje dag, vilket i sin tur gör att självkänslan kan vackla i bland när man hamnar där man egentligen inte vill vara som förälder och blir som man lovat sig själv att inte bli.

När vi fick Oliver så förändrades min världsbild.

I min gamla världsbild så var ju han något som man inte pratade om offentligt.

I min gamla världsbild så var han ju en diagnos, något som man låtsas inte finns. Pratar man inte om det så finns det ju inte.

När jag satt på sjukhuset med denna lilla krabat svävandes mellan liv och död så rusade många tankar genom huvudet och självbilden hade på väldigt få dagar ändrats då jag med hjälp och kärlek från massor av främlingar fick ett helt annat perspektiv än tidigare. Hur kan man ha en världsbild där man inte kan älska sitt barn för den den är? eller att inte prata om såna saker som behöver föras fram i ljuset för att en förändring ska kunna ske? Klart jag gör allt för mina barn!!

 Vår start på vår nuvarande äventyr som familj med det lilla extra kan du läsa om här om du vill.

Ja även om min världsbild har förändrat och jag ser vissa saker väldigt annorlunda så har ju ändå hela min uppväxt präglat hur jag ser på världen och människorna i den och mitt sätt att vara. Jag kan inte förändra hur andra människor beter sig men jag kan välja hur jag själv reagerar på beteendet. 

Jag är en väldigt känslosam person och när jag reagera på något så gör jag det oftast starkt ,blir jag riktigt glad så syns det och blir jag riktigt förbannad och arg så hörs det.

Detta kan jag välja att dölja beroende på vem jag är med,och att välja hur jag ska reagera på någon annans beteende kan vara svår många gånger då jag är känslomänniska men jag jobbat på det mer eller mindre varje dag. 

Jag är idag väldigt öppen med hur jag växt upp och många i min närhet uppskattar det säkert inte men jag har lärt mig att man kan inte vara älskad av alla och detta försöker jag inte heller att bli längre. Utan kan jag inspirera någon eller bara hjälpa någon att komma vidare så är jag så glad.

Vi har alla bra och dåliga sidor att jobba med och det jag tycker är allra viktigast är att man är öppen nog att kunna se dom sidorna och jobbat med dom för att kunna utveckla dig själv till en bättre människa.

Jag kommer gå till biblioteket och leta efter den boken😉

Kram på er i värmen!💓💓