Tankedag och reflektioner.......

Hallo i stugan !

Ja jag fick lust att skriva lite i dag.... Jag har ju inskolning för Alicia nu i veckan så jag är ju hemma när hon och är på förskolan, vilket förvisso är skönt för att hinna göra saker men det ger tid för reflektioner och andra tankar oxå eftersom jag inte börjat skolan ännu.

Igår hade jag en "tankedag" när jag gick igenom hela mitt liv vad jag gått igenom både bra saker och mindre roliga och detta har gjort mig till den personen som jag stolt kan säga att jag är i dag . Allt dåligt för ju något gott med sig  sägs det ju :)
Att vara mobbad i skolan från 3 klass ända upp genom högstadiet,att bli slagen ,sparkad på och hånad och retad. Bli slagen med mattpisken och ringa socialen för att sen inte bli trodd av myndigheten när mötet var över pga att den vuxne manipulerar människor och såg till att det var synd om denna att ha så jobbiga och hemska barn. Att förlora min morfar vid 15 års ålder som betydde så väldigt mycket för mig .Att leva med missbrukare och ständigt undra hur dagen ska se ut om man ens kan ha ett samtal utan att få ett slag eller skällsord kasta i ansiktet. Att flytta hemifrån vid 17 års ålder och fixa jobb och klara mig själv.  Dessa är bara några händelser och hinder jag tagit mig genom under mina ungdomsår och ja det har varit smärtsamt med många tårar men jag klagar inte nu för jag har verkligen lärt mig av alla dessa händelser.
Jag bor i dag 30 mil från nästa alla jag håller kära ,har fått en son med ett funktionshinder.... Ja bara detta gör hela vardagen till en stor utmaning att få ihop familjepusslet. Jag ska vara totalt ärlig när jag säger att jag grät mig till sömns på sjukhuset och undrade hur jag någonsin skulle fixa att vara mamma till ett barn med ett funktionshinder. Skulle jag behöva leva med att ha honom hemma tills han blev gammal och inte få chans att
leva mitt eget liv med barn som var utflugna och självständiga? Skulle jag  behöva se mitt barn gå igenom alla känslor för att bli utesluten och mobbad?  Jag tror att all skit jag gått igenom har stärkt mig och gjort att jag kommer kunna ta mig igenom min vardag och mitt liv som en "funkismamma" och kunna guida mina barn till att bli "bra" vuxna så småningom.
Jaaa  det är skitjobbigt och ett rent helvete i bland men då får jag en dag när jag bara bryter ihop och mår skit  så samlar jag nya krafter och morgondagen så kör jag på igen.Jag gör ju så klart allt för mina barn.
Jag tror också att ha gått igenom så mycket gör att jag lärt mig uppskatta dom små sakerna.
Jag kan i dag säga att jag är Fru och tvåbarnsmor till två fantastiska barn ,"funkismamma" med allt vad det innebär,vilket är väldigt annorlunda mot att ha ett normalstört barn(för att förklara för er som tror att det inte skulle vara någon större skillnad) Heltidsstuderande vid Göteborgs universitet .Jag  är lyckligt lottad!!

 Det är jag och min man mot resten av världen ;)

Klart att jag önskar att jag fick avlastning så jag och Mathias fick ensamtid utan barnen mer än en gång per år . Att vi hade större umgängeskrets så jag slapp sitta själv så mycket, jag är ju van vid en stor släkt och träffa mina när ofta när jag bodde i Skåne(som jag saknar väldigt mycket varje dag). Men verkligheten ser ju ut som det gör och vi kan ju inte göra annat än att försöka ändra den så det blir som vi vill.

Ja det blev ett långt inlägg i dag men jag behövde få skriva av mig lite .

Kram på er denna kalla höstiga Torsdag och ta vara på varandra.

Fånga dagen!!