Var ska man göra av all ångest och rädsla när den tar över? Jag jag vet inte men jag vet att jag trycker tillbaka den och gör allt för att vara stark för mina barn skull.
Ni vet att jag skrivit om Olivers operation till hösten för kön var så lång, jag dom har flyttat fram vår prins långt i kön och om 3 veckor så ska han läggas på operationsbordet.
Om läkaren säger att det nog blir till hösten för han har prioritet så kan jag ju bara tänka mig att Olivers höfter varit värre än vi trodde då han blir framflyttad så långt som redan till om en månad.
Rädslan finns ju också för man inte alls vet vad som ska hända och hur det kommer att vara efter operationen.
Det var så svårt att planera inför och efter operation och jag kan ju inte ens föreställa mig hur min lilla prins kommer att tackla allt detta när vi väl kommit dit.
Jag har fått lite information från några som varit med om och gjort operationen på sina barn och det hjälpte oss lite att tänka till hur vi ska försöka lägga upp allt.
Jag försöker förbereda mig på det värsta då infon vi fick om hur de kämpa efter hjälp med saker och hur orörliga deras barn varit under en väldigt lång tid efter operationen.
Klart vi vet att det skiljer mellan barn men förbereder man sig på det värsta i denna situationen så är det en bonus om det blir bättre.
Nu blir det att skicka hela vår vab-plan till chefen!
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar