
Så många känslor på samma gång.
Förra året den 3 maj så gick Oliver igenom sin första höftoperation av tre stycken, det var en av dom jobbigaste dagarna i mitt liv. 10 timmars väntan när han opererades innan vi fick träffa honom på uppvaket igen. Och synen när han ligger där gav tårar i ögonen över att se sitt barn ligga där och man kan inte göra ett endaste skit för att göra det bättre för honom också ska man samtidigt vara stark. De kommande 8 veckorna efter var heller inte alls lätta men nu i efterhand så ser jag verkligen hur stark min lilla hjälte var och vi klarade det bra.



Vi har varit på massor av efterkontroller och röntgen för att se att det läkt ordentligt och att hans kropp har bildat nytt skelett och för att förbereda för en lika dan operation fast på höger sida.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska känna, lättnad att slippa känslorna under och efter operationen eller bedrövad att få vänta, vi blev lovad operation i maj detta året för att det skulle gå ett år mellan operationerna,men också för att hans andra operation skulle vara gjord tills han skulle börja skolan. Detta skulle göras så han inte behövde komma till en ny plats och sen dras iväg igen efter några månader för att sen vara hemma flera månader efter operationen och läka. Dessutom så är han högproriterad efter som hans höfter är så dåligt och måste fixas asap......
Jag har ringt och varit på operationskoordinatorn ett flertal gånger men svaret jag får är att vi får ställa in oss på hösten😔 Vi har ju planerat typ hela detta året efter att en operation ska göras och vi ska långvabba, så vi har inte planerat någon semester och heller inte säkert att vi kan vara hemma samtidigt då, så trist men det är ju egentligen inte det stora utan vi vill ju bara få operationen gjord nu så han kan få en så bra skolstart som möjligt. Fördelen med att opereras på sommaren är ju också att eftersom hans gips gör att han inte har möjlighet att gå på sig byxor på hela tiden så kan vi bara slänga en filt över benen. På höst och vinter så kommer det ju bli alldeles för kallt med bara en filt och han kommer att få vara inne hela tiden han har gipset.
Allt detta påverkar ju Olivers motorik också, han går ju inte okej som det är nu och sidan som är opererad så har benet kortats lite vilket då såklart påverkar.
Jag jag hoppas nog i alla fall på ett magiskt samtal som säger att vi får operationsdatum innan sommaren ändå, sista som försvinner är ju hoppet ❤ Denna starka lilla kille har fått utstå mer än många människor får under en livstid och jag vill bara det han ska få slippa allt skit och bara må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar