onsdag 20 februari 2019

Utbränd!




Vilket härligt väder!! Lite kallt på morgonen när jag lämnade barnen på skola och förskola men ändå så härligt i solen.
Ja sovmorgon fast jag börjar sent finns absolut inte med på kartan här hemma utan klockan ringde 6 och då var det dags att ta tag i dagen vare sig jag har lust eller inte😐

I går så delade en av mina bekanta på en länk från aftonbladet som fick mig att tänka igen mina sista snart 7 år som förälder.
Artikeln handlade om resultat som kommit fram vid en avhandling som gjorts om mammor till barn till funktionsnedsatta barn.

I artikeln som framkommer det att vi mammor med funktionsnedsatta barn tyvärr löper en större risk för psykisk ohälsa än andra.







Jag läste artikeln här och jag kan inte mer än hålla med om allt som står skrivet i artikeln.
Sen Oliver kom till oss så har jag fått en helt annan syn på hela vår svenska samhällsstruktur och att bara för att man har laglig rätt till något så är det inte per automatik så att det flyter på och att du då får hjälp med det.

I artikeln så står det att vi  mammor KÄNNER att det hänger på oss och det finns ju en anledning till varför man känner så😌

Vi får i princip kämpa för alla saker som vår älskade prins har laglig rätt till som att exempelvis få samma förutsättningar till sin bästa utveckling i fsk. Allt handlar tyvärr om pengar och är inte vi föräldrar upplysta om våra barns rättigheter så vill ju heller inte instanserna  gärna berätta för att spara in på pengar.

Sen ska vi inte prata om allt det organisatoriska som ska till för att först ha ett som andra familjer har"normalt" familjeliv och särkullsbarn sen ska vi på detta då få in mellan 3 och ibland upp till 6 läkarbesök i månaden också. Kan vi då inte de bokade tiderna så ska jag behöva ringa och avboka och boka nytt. Sen har vi då upp mot kanske 15-20 olika sorters instanser att ha kontakt med som man ska ha koll på .
 






Ja jag kan säga att jag kraschar i sängen varje kväll och är oftast helt slut.Vissa veckor är värre än andra men det är ju heller inte Oliver som är den jobbiga i allt detta utan allt runt honom som egentligen skulle kunna flyta på så mycket lättar.   Efter ett tag så bryter jag ihop för att till nästa dag ha hämtat lite extra kraft så jag orkar ett litet tag till innan jag bryter ihop nästa gång.

Man måste som förälder vara stark för sina barn och i dagens samhälle så måste vi funkisföräldrar också kämpa varje dag för våra barn med funktionsvariationer. Jag är så innerligt glad att Alicia är så glad i sin lillebror och är helt säker på att han kommer få stöttning av henne i sitt liv när han blir äldre.

Kram på er och hoppas ni haft en toppendag




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar