Det är med bitterljuva känslor jag avslutar detta kapitel av mitt liv och säger hejdå till min allra första arbetsplats som förskollärare efter skolan.
Att säga hejdå till allt som varit bra var inte lätt men genom att tänka på det som inte varit bra gjorde det lite enkla. Under denna tiden så har jag haft många skratt och mycket frustration. Människor,både barn och vuxna har tagit mig för den pratsamma glada knäppgök jag kan vara ( i rätt sällskap) 😉och accepterat mig som jag är . Jag har haft kollegor som jag känt har värdesatt mig och tyckt att jag har en stor kompetens som förskollärare vilket gläder mig ofantligt mycket och har stärkt mig i min yrkesroll.
Däremot så har min nya kollega som kommit trampat på både mig och resterande av mina kollegor på hela huset genom sina uttryck och kommentarer vilket förts vidare till förskolechefen.Detta har då i kombination med en väldigt dålig ledarskapsförmåga och och stor flamsighet från chefen inte tagits på allvar och jag slutade trots att jag egentligen hade så höga ambitioner och annars trivdes så fruktansvärt bra på min arbetsplats och egentligen inte ville sluta.Efter lång arbetslivserfarenhet så känner jag mig själv tillräckligt för att veta att jag inte kan jobba med en sån människa.
Kommer ha stor saknad till min härliga barngrupp. Att inte kunna ta mina lunchpromenade i hamnen med en så ljuvlig atmosfär att vandra i känns så tråkigt. Framför allt så kommer jag att sakna mina kollegor.
Jag har fått så många kramar i dag och det har varit med sån värme så jag får tårar i ögonen bara att skriva det 😥Tänk att få en kram av någon och när man då ska "dra sig ur" så håller personen kvar och fortsätter krama och hålla om.... Tack Annelie det värmde extra mycket i hjärtat💓Jag känner att dessa människor har värdesatt mig och mina egenskaper och respekterar mig som person och förskollärare men att försöka jobba med någon som inte gör detta eller värdesätter någon annan förmåga än sin egen blir rätt svår att jobba med så jag känner då att jag gjort rätt val att vandra vidare.
Ny blir det fredagsmys med min älskade familj och på måndag tar jag klivet ut i det okända på en ny förskola med många nya kollegor men har då min underbara kollega och vän Anna med mig som följeslagare på detta nya kapitel i mitt liv.
Tack Anna för du blivit och är en sån god vän!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar