Vår älskade köksvy
Tänk att något så enkelt som att titta ut genom fönstret kan vara ett sånt nöje för någon men så är det här.
Oliver tycker det är så spännande att kolla ut genom fönstret och allra helst rusar han dit om han hör polis eller ambulanssirenerna åka förbi. Sen Oliver fick sina rör i öronen så har han verkligen försökt att ljuda så mycket han bara kan. Man ser verkligen hur han lyser upp när vi förstår vad han säger.
Jag ser stora framsteg men han har ännu så lång väg att gå.
Endelser i ord och många språkljud sitter ännu inte men han är så driven vår lilla filur så det kommer kanske.
Oliver bemästrar alla bokstäver i alfabetet men har ännu inte kommit på att man kan sätta ihop det som ord.
Ja det händer mycket i hans utveckling hela tiden och skulle jag lyssna på alla fördomar som man hör om människor med Downs syndrom så kommer han aldrig att kunna läsa eller skriva vilket är rent jävla skitsnack.
Visst han har sina begränsningar inom flera områden men med hans beslutsamhet och sin vilja så kommer han klara precis vad han vill bara att det tar honom lite längre tid att nå dit det är jag helt övertygad om.
Kram på er denna soliga onsdag 💓


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar