Hon gjorde det!!!

Oj va trött jag är nu!!

Igår gjorde Alicia ett försök på ryggmärgs prov men ångesten och rädslan tog över trots lugnande att dricka och hon flippade totalt så det fick bli ett återbesök i dag med annan form av lugnande.

I dag kunde jag dessutom förbereda hemma med att sätta på Emlasalva innan besöket så vi slapp vänta en timme för att det skulle verka. 

I och med att vi kunde förberedda detta hemma så slapp hon sitta i sjukhusmiljön lika länge och bygga på sin rädsla och ångest ännu mer.  Hon har dessutom väldigt svårt att hantera sina känslor när det blir överväldigande så det blev ändå en timme med övertalning av både mig och sköterskorna ändå .

Tänker flera gånger att vi sagt till henne att där är inte något att vara rädd för vilket i efterhand nog inte hjälpt ett dugg.

Tänker på mig själv  hur jag skulle känna om någon säger så till mig om något som jag är extrem rädd för, skulle min rädsla försvinna och jag skulle per automatik inte vara rädd längre?? Säkerligen inte även om dom vet hur det känns så försvinner ju inte min känsla av rädsla ändå.

Sen så bestämde hon sig i alla fall efter en timme att nu gör vi det här och trots att hon var jätterädd under hela tiden så gjorde hon det ändå.

Både jag och sköterskorna hade nästan gett upp hoppet om att detta skulle bli gjort i dag heller MEN min lilla fröken fixade det.  

Heja henne att hon trotsade sin rädsla och även om jag känner nu i efterhand att " tänk att det var ju inte så farligt och tänk så fort det gått om du gjort det direkt" så  gör jag såklart inte det.

Hon (och såklart jag också) är så mäkta stolt över att övervunnit sin rädsla och att hon faktiskt vågade  i dag även om hon inte gjorde det igår så vem är jag att förringa den känslan när det är ett stort steg för henne att växa som person. 

Det blev en del timmar på sjukhuset men nu är det äntligen klart och vi fick efter en timmes väntan efter provet togs reda på att hon har INTE borellia eller någon infektion i kroppen.

Dom skicka provet vidare för att se om det är vattkoppviruset som orsakat detta vilket det störs troligt är enligt läkaren. Hon blir behandlad mer sterioder nu och läkare hoppades att allt skulle vara normalt efter fyra veckor när hon blir kallad till Ö-N-H för att se om det börjat gå tillbaka. Han påpekade också att det kan ta längre tid men att barn efter en längre tid inte brukar få besvären kronisk utan detta är en vanlighet att det blir kroniskt när man är  vuxen.

Nu hoppas vi att hon återhämtar sig som hon ska och att våra sviter av otur i sjukdom vänder och familjen får vila sig från skit ett tag.

Heja min modiga tjej som vågade!!!!!