Möte med förskolechefen

Hej på er!

Nu är vardagen igång för fullt igen och  Oliver är tillbaka på förskolan.

Vi har under föregående termin har bra kommunikation mellan oss, hab och förskolan för att försöka få en bra grund för oliver att stå på  i sin utveckling i förskolan. Utförandet på förskolan har det tyvärr varit sämre med så nu var jag tvungen att boka ett möte med förskolechefen.

Oliver har nu dessutom fått två förskollärare som är helt nya och inte vet vem han är och hans behov men jag har tilltro... ska dela med mig av en text jag skrev på FB samma dag han började så får ni en tanke till varför jag fortfarande har tilltro när det inte fungerat innan.

Under sommaren har jag varit lite orolig över Olivers återkomst till förskolan då det varit väldigt mycket personalbyte på hans avdelning senaste 1½ året.Eftersom hans behov inte riktigt blivit mötta i form av pedagogiska utvecklingsmöjligheter och egentid för träning så har det känt extra tufft. Jag lämnade i dag på förskolan och gick där ifrån blygsamt optimistisk.
Jag möttes av en pedagog i kapprummet som hälsar glatt och läser av att Oliver inte vill släppa mitt ben då han varit hemma i 7 veckor.
Oliver tecknar "tvätta händerna" och hon säger genast " ja kom, ta med mamma så tvättar vi händerna" ;)
Inne i vid handfaten så säger pedagogen "Jag vet precis vad du går igenom"( Jag hinner på en millisekund tänka att "det kan du inte göra") hon fortsätter med att "jag har själv en dotter med down syndrom som är 22 år nu" och kände jag nästan ville börja gråta..... Kan det finnas en möjlighet att hon kan se Olivers individuella behov och inte bara gruppens som det varit innan???

Jag tog detta med mig när jag pratade med förskolechefen att de behövde lägga mer fokus på hans individuella lärande och att nu när Oliver har blivit så pass rörlig så kan man inte lämna honom själv utan måste ha uppsikt hela tiden vilket då också betyder att dom sätter en personal till att punktmarkera honom och då räcker det inte med resurshjälp på 50% när han går full tid i förskolan.

Förskolechefen var väldigt tacksam för att jag bokade mötet, hon förstod min oro och skulle ta tag i problemet...och strukturera om och försöka hitta mer personal..

Jag hoppas att detta nu kommer att leda till något bättre så jag slipper boka ännu ett möte om max ett halv år....... det räcker ju tyvärr inte att vi jobbar med Olivers språkutveckling  hemma bara utan att pedagogerna arbetar med honom individuellt och i gruppen för att han ska kunna göra sig hör och förstådd. 

Klockan tickar och om 1½ år är det dags för förskoleklass och där är inte Oliver i sin utveckling på långa vägar. Han kan ju mer eller mindre knappt göra sig förstådd på förskolan, vilket är viktigt att han kan när han börjar i förskoleklass. 

Nu taggar vi för en ny vecka med  massor av skola och sjukhusbesök och annat

smått och gott och jag önskar er alla en fortsatt trevlig måndag!