Bomullsbröllop att fira....

.......känns inte så långt borta nu!

9 augusti så har jag och Mathias varit gifta i ett år, och detta året har gått så otroligt fort.

Vi kommer vara i Bulgarien när den dagen infaller så det blir firande i värmen.

Ska jag vara riktigt ärlig så har jag  egentligen inte varit någon större förespråkare för giftermål och bröllop på många år innan eftersom jag sett  människor som jag bryr mig om som skilt sig och människor som lever i kärlekslösa äktenskap som egentligen borde gått skilda håll. Sen att jag för mer än 10 år sen började planera mitt eget bröllop med min dåvarande sambo och fick mitt hjärta krossat. 

Då kom jag till insikten att jag hellre lever i ett lyckligt förhållande som sambo än med ett juridiskt papper som säger att jag är gift med någon. Vilket bara gör det krångligare och mer kostsamt om man skulle gå skilda vägar.

Detta var också något Mathias och jag pratade om vår första tid tillsammans, han frågade vad jag tyckte om att förlova sig och gifta sig och jag var ärlig mot honom.  

Mathias ville väl försäkra sig om att jag inte skulle försöka tvinga in honom i något han inte ville. 

Varför i all sin dar skulle jag vilja det?  

Om jag skulle tvinga honom att gifta sig så är vi ju för det första inte ämnade för varandra då han uppenbarligen inte älskat mig tillräckligt för att ingå äktenskap eller helt enkelt inte tror på äktenskap och sen bara för att få gifta mig för att få ha bröllop hade varit egoistiskt om det var det jag hade varit ute efter. 

Med detta sagt så var det Mathias som frågade mig om vi skulle förlova oss för fem år sen.

när det gäller vårt bröllop så var det från början just det juridiska pappret som vi mest var intresserade av eftersom vi har gemensamma barn och eftersom allt blir juridiskt"enklare" när man är gift.

Vi älskar varandra  men var inte ute efter just bröllopet  i sig eller att få kalla varandra man och fru utan det juridiska

 Hur skulle vi göra då? 

Vi pratade om att göra det borgerligt men nä det var inte vi, det kändes ändå alldeles för enkelt.Sen var det nästan bestämt att göra det kyrkligt med bara barnen och vittnen för att få en liten känslan av bröllop.

Då sa Mathias bestämt att ska vi gifta oss kyrkligt så ska vi banne mig ha fest också :)

( vi får ju inte chans till det så ofta nu mera sen vi fick barn ;) )

Detta var ett beslut som jag inte tror någon av oss ångrar.

Vi blev mer och mer känslosamma ju närmre dagen vi kom och ju mer detaljer vi planerat och det var en av dom bästa dagarna i vårat liv och jag är rätt säker på att jag pratar för oss båda.

Jag konspirerade med vår underbara präst och överraskade Mathias med att sjunga  för honom och  trots att jag hade övat i tvättstugan i ett halvår på att försöka mig på att sjunga utan att börja gråta så gick det bara inte och inte hade jag heller trott att Mathias skulle stå och gråta vid tillfället heller.

När det väl  kom till kritan så var det väldigt känslosamt att få berätta för alla som kom på bröllopet att vi älskar varandra och vill bli gamla tillsammans :)

Så jag kan nu konstatera att jag är för bröllop och giftermål så länge det är för kärlekens skull man gör det och inte för bröllopets skull.
Våra fantastiska bilder är tagna av Tord Saxin

 Kram på er!